Det här med pensionärer på Ica
Jag vet det egentligen. Att det är ett faktum. Jag vill egentligen dra det så långt att påstå att det är en naturlag lika självklar som tyngdlagen.
Pensionärer handlar på dagtid. Alltid. Likt myror som dras till en sockerbit invaderar pensionärerna samtliga matbutiker mellan klockan sju och femton. Varje dag förutom helgen - då är de lediga. De kör rally med sina rullatorer, snappar åt sig de sista potatisarna, har fantastiskt bråttom eftersom de har tusen andra saker de ska hinna med, (typ elvakaffe, boule och melodikrysset), och de är livrädda att hamna sist i kön.
Tro nu för allt i världen inte att jag har något emot de äldre, de har jag inte. Egentligen tycker jag om dem om jag är släkt med dem, de bjuder på goda kakor och inte svarar på sina egna frågor med "ja det är du för ung för att minnas" innan man ens hunnit tänka efter. Och vadå för ung, Google den allsmäktige finns nu för tiden. Faktiskt.
Så något emot dem har jag inte. Jag tycker bara det är lite påfrestande att handla samtidigt som dem. Att slåss för min överlevnad på Ica. Att inte bli rammad av en rullator i full fräs vid mjölkkylen.
Det tycker jag faktiskt. Faktiskt.