Jag har varit på en föreläsning med Martina Haag ikväll. Det var en regionendag och det uppstod alltid en konstig tystnad när jag fick frågan var jag jobbade och jag svarade Ikea vilket är väldigt lite regionen överhuvudtaget. Men jag fick följa med och ingen var lyckligare än jag - pga Haag.Har du inte läst hennes böcker bör du låna dem av mig. Skrattfest rätt igenom.Hon pratade om drömmar och mod en hel del. Om hur hon kämpat som skådis och aldrig riktigt lyckats men att det ändå varit hennes dröm och så länge hon höll kvar i den så var den levande. Vilket fick mig att fundera på mina egna drömmar.Jag har två intressen i livet, träning och att skriva. Båda två är ganska skeptiska arbetsval och kanske inget som en syokonsulent skulle hoppa upp och skrika Yeyy!! över. Men min verkliga dröm är att kunna leva på att skriva. Att kunna gå in i en butik, plocka ut en bok ur en hylla med mitt namn på ryggen och känna doften av en helt nytryckt bok som bara väntar på att få bli läst.Där har ni min dröm.Det är inte så mycket orden i sig som fascinerar mig, utan möjligheten att placera ut dem och sätta samman dem i meningar som kan beröra en annan människa. Det är överhuvudtaget inte så viktigt vad texten innehåller så länge den underhåller. Tänk att få leva på att göra det hela dagarna.Men det är med skrivandet som med löpning, börjar jag tänka på vad jag gör så blir det som prestationsångest och jag slutar. Det låser sig. När jag var yngre kunde jag sitta i timtal framför datorn och knappa bokstäver. Och när jag skulle sova låg jag och fantiserade ihop potensiella bestsellers tills jag slocknade.Sen kom prestationsångesten. Många ser bloggar som yttterligare ett socialt media vilket gärna kan förlöjligas. Men för mig blir det som en ventil där tankar, ord och texter får utlopp. Tyvärr har det gått sådär att använda - prestationsångesten igen - men kanske borde jag strunta i hela den och bara låta orden flöda. Vare sig någon läser eller ej. Vad är dina drömmar?