Inget provocerar mig så mycket som när somliga kändisar och träningsprofiler lägger upp bilder på instagram eller skriver blogginlägg om hur man väljer att träna istället för att sitta i soffan. Och hur man tar sig tid istället för att leta tid till träning. Det brukar sluta med att jag slutar läsa helt enkelt. För ibland är det inte så enkelt. Jag älskar att träna, jag mår bra av att röra på mig och blir oerhört rastlös om jag inte fått till träningen på ett tag. Men det är inte alltid bara roligt eller lätt. Somliga mornar när klockan ringer tidigare än den behöver för att jag tänkt träna brukar jag ställa fram den och somna om. Och somliga dagar när jag tänkt åka iväg och jympa så blir det bara inte så. Av naturen är jag hemskt bekväm och lat. Och det finns dagar när jag faktiskt tagit mig till gymmet men inte riktigt får till det överhuvudtaget och åker hem efter två minuter.Men jag vet också att när allting klaffar, när jag har ätit rätt, sovit rätt och mår bra så går träningen bra. Och ofta kan jag tillbringa ett par timmar på Friskis, (inte nödvändigtsvis träna hela tiden - det blir mycket prat också), och när jag kommer hem inser jag att jag släppt allt jag grubblar på resten av dygnet. Liksom stängt av och vilat upp hjärnan. I morse ringde klockan sex, jag var väldigt nära att stänga av och somna om men så råkade jag kika in på instagram där jag följer Paolo Roberto. Just en sådan profil som provocerar mig vansinnigt och antagligen kommer det sluta med att jag inte läser honom mer. Men han stod där på huvud på en stol med benen i vädret och gjorde uppochnedvända armhävningar med texten att "man väljer att träna blablabla..." Idiot! tänkte jag och blev arg. Och pigg på köpet. Vilket resulterade i att jag helt enkelt fick gå upp eftersom jag ändå var vaken och åka iväg till gymmet. Jag tränade en halvtimme. Inklusive uppvärmning och stretch vilket är jätteviktigt. Ändå körde jag igenom hela kroppen. Jag hetsade inte utan det fick ta sin tid.Efteråt kändes livet mycket härligare, jagvar inte ens arg på Paolo längre. Jag tror att ibland är våra omständigheter övermäktiga och då får det vara så. Men att få in ett par träningspass i veckan skadar inte. Det gör oss piggare, alertare, friskare och framförallt så orkar man mer av det där vardagliga i livet. Bära in matkassar från bilen, ligga på knä och damma under soffan, tvätta fönster, gå fram och tillbaka på jobbet, bära barnen och så vidare. Och det behöver inte ta så lång tid eller vara så märkvärdigt. Man behöver inte ens bege sig till ett gym. Huvudsaken är att det blir av någon gång emellanåt. Tänk två gånger i veckan. Det är en timme! En timme av alla veckans mängder av timmar. Det vågar jag påstå att vi har tid och möjlighet och råd till.
