Alla hjärtans kommersiella skitdag
Det här med alla hjärtans dag har jag aldrig riktigt förstått. Förr kallade jag det för en kommersiell skitdag, alla hjärtans kommersiella skitdag tror jag till och med. Vill minnas att det var jag och främst min gamla vän Svensson som var tonårsbittra och ansåg att det var en dag till för alla andra förutom oss. Så vi satt väl hemma hos varandra, käkade kladdkaka och var just allmänt bittra.
Ännu värre var det när man gick i högstadiet och det skulle skickas rosor till höger och vänster. När någon elevrådsrepresentant kom in i klassrummet satt man på helspänn. Skulle man få någon ros i år från någon hemlig beundrare i något hörn som man på magiskt vis skulle bli blixtförälskad i och sedan leva lyckliga i alla sina dar. (Jag var 14 år alltså!) Nej. Så blev det inte. Varje år konstaterade jag, och säkert en drös med mig, att man inte tillhörde den lilla, fräsiga och populära skara som år efter år fick ta emot någon smått slokande ros. Men för att väga upp sin brist på popularitet spelade man oberörd och låtsades som att "men hallå eller, som om JAG skulle vilja ha en ROS!? Knappast!" Och så gick man hem, gruvligt avundsjuk och muttrade att jag fick ingen ros i år heller.
Nu kan jag däremot tycka att det är ett väldigt dumt system om man ens håller på med det ännu. Man kan ju hoppas att elevråden fått mer vett i skallen tio år senare. Jag tycker att det bara blir ett sätt att skilja på folk och folk och en liten stackars tonåring kan ju inte alltid förstå att det inte spelar någon roll huruvida man får en ros på alla hjärtans dag eller ej. Ge en ros till alla istället!
Den här totala avskyn har sakta avtagit år för år, men för den skull är det inget jag uppmärksammar direkt. Det är en kommersiell dag och kommer så förbli och i år har jag knappt brytt mig alls. Jag hade tänkt beställa hemleverans av pizza till Jonas som ligger hemma och är sjuk men jag hittade ingen leverantör till Vargön och gav upp. Så romantisk är jag.
När vi gick hem från jobbet idag fick vi med oss en kartong geléhjärtan var. Sånt är kul, när företag uppmärksammar sina anställda och ger den uppskattning en sådan här dag. Annorlunda kärlek och alla får något, precis som det borde vara :)
Kram på er.
Gillar dina tankar, du skriver så mysigt. Bless you