Fast nu är vi hemma igen och det är inte fy skam det heller. Jag pluggar. Jonas glider runt och träffar folk. Fast idag har jag bakat lite också. Pluspoäng på den. Upptäckte att man kan finna mycket meningsfullhet i att gå ut i sin trädgård, (även om den är ytterst liten), plocka ännu mindre och ynkligare vinbär av buskarna man själv planterat och därefter baka en kaka på de stackars decilitrarna man fick ihop. Det mina vänner, är antagligen det närmaste man kan komma känslan av att få barn utan att få själva barnet. Jag är nämligen så vansinnigt stolt över den där kakan så att jag nästan spricker. Fantastiska lilla vinbärskakemästerverk.